Biskopskulla kyrka uppfördes ursprungligen på 1100-talet och byggdes ut i olika etapper från 1200- till 1400-talet. Kyrkan ligger nära Landsberga (Lagundsberg), som omnämns som kungsgård redan på 1300-talet. Nära kyrkan låg även ärkebiskopens gård Kulla kring vilken socknen bildades.
För att skilja denna socken från Kulla socken i den östra delen av Lagunda härad kom den förra att kallas Biskopskulla och den senare Bondkulla.
Vid 1400-talets mitt målades kyrkans väggar och valv. Upphovs-mannen är okänd och målningarna brukar hänföras till en stilgrupp kallad Mälardalsskolan. Målningarna har varit överkalkade och togs fram igen på 1950-talet, bland annat i vapenhuset. Detta utgjorde ett förrum till själva kyrkorummet och målningarna syftade till att hjälpa människor att förbereda sig inför mötet med det heliga.
I vapenhusets östra valvkappa ses motivet ”de tacksamma döda”. I bild återges en berättelse om hur en man brukade be för de döda varje gång han passerade kyrkogården. En gång då han hotades av beväpnade män, tog han sin tillflykt till kyrkogården. Där fick han hjälp av de döda som försvarade honom. Människor skulle genom motivet påminnas om att be för de döda, något som alltså ansågs kunna gagna även de levande som bad.
Porten in till sakristian är från 1400-talets slut. Den är järnbeslagen och har ett rutnät av järnband. I varje kvadratiskt fält finns en ros. I de översta fälten ses fyra vapensköldar, bland annat för släkten Sture.
I Statens historiska museum finns 24 broderade rundlar med scener ur Kristi liv. Dessa är daterade till 1100-talet och i det närmast unika för svenska förhållanden. Då de 1870 återfanns i sakristian satt de på ett antependium (textil som hänger framför altaret), men de kan ursprungligen ha suttit på en korkåpa.
Vid restaureringen på 1950-talet gjordes ett märkligt fynd i grunden till altaret. Där påträffades nämligen 377 silvermynt. Myntens ålder visar att de troligen lagts där på 1460-talet. Skatten finns i dag i Kungl. Myntkabinettet.
.jpg)